Nu är det full fart på yngrebarns-avdelningen med halva barngruppen som ny. Det är mycket känslor i omlopp från nya barn och vårdnadshavare med tårar, längtan, ilska och ängslan, men även många härliga skratt. Det byggs mycket relationer och jobbas med trygghet och närhet. Varje enskilt barn har sina vanor med sig hemifrån och alla reagerar på olika sätt vid lämning och hämtning. Det gäller att skapa förtroende till vårdnadshavarna, så att de tryggt kan skynda vidare till sina arbeten.
Mitt upp i allt ramlade jag nerför yttertrappan på Sinkadusen ( förskolans kreativa hus) i förra veckan och stukade foten. Mina mentorsmedarbetare ryckte in snabbt och lade första förband på både skrapsår och den stukade foten. Arbetsdagen efter linkade jag mig fram med mindre snabba steg på avdelningen kan jag säga. Sen kom helgen och en FÖRKYLNING kom rusande på mig. Typiskt när jag inte varken har lust eller tid till sånt onödigt. Efter helgen visade det sig att flera små barn hade legat i feber och snuva. Inte alls konstigt att smittor flyger på mig! Nåja, det är bara att jobba på. SAMTIDIGT börjar ryggen protestera och kännas av. Jag kallar det "inskolningsrygg". Mycket lyft och bärande på de små .... Då blir det så här....varje höst...
NU börjar september och just det... en ny inskolningsfamilj kommer på måndag :)
Kramar till alla mina underbara medarbetare❤️
